Fossiler, spår av djur och växter, bevaras i olika typer av sediment eller sedimentera bergarter som avlagrats under en lång tid. Sediment kallas material som (till exempel grus eller kalk) som samlas ovan på varandra, lager på lager. Sedimenten

kan förbli rätt så lösa, men ibland förstenas de och omvandlas till sandsten eller som här i Ignaberga och Tykarp, kalksten!

Fossiler bevars på olika sätt beroende på omständigheterna, ibland bevaras de som försteningar eller som avtryck. Oftast

är det de mest motståndskraftiga delarna som bevaras, såsom skal, ben och tänder från djur samt sporer, frön, blad och stammar från växter. Fossiler är en fantastisk källa till kunskap! De hjälper oss att förstå livet så som det sett ut vid olika tidpunkter på olika platser under jordens långa historia, men också hur livet har utvecklats och vår planets klimathistoria.

Fossiler efter djur och växter finns bevarade i sedimentära bergarter eller i lösa avlagringar. De har hamnat där i en viss följd, kallat lagerföljd. Genom att titta på lagerföljden (det äldsta lagret är det som ligger längst ner, och det yngsta lagret

är det som ligger längst upp) kan forskare bestämma ett fossils ålder på ett ungefär.

Forskare har kommit fram till vilka djur och växter som levde under olika tidsperioder. Arter som fanns under en viss

tidsålder kan användas som referensmaterial, de kallas ledfossil. Ett exempel på ledfossil är fossil efter belemnitbläckfisken, en fossil man kan hitta i Ignaberga och Tykarp. Hittar forskare (eller kanske du) en sådan, vet man att det lagret man hittat fossil i är ca 80 miljoner år gammalt.

Det kan vara lite svårt att bestämma den exakta åldern på en sedimentär bergart som kalksten, det är faktiskt lite lättare

på vulkaniska bergarter såsom granit. Granit består bland annat av olika mineraler, som i sin tur är en sammansättning av olika grundämnen. Genom att mäta radioaktiva isotoper i olika grundämnen och deras sönderfallshastighet kan forskare lista ut lagrets ålder. Har man åldersbestämt en vulkanisk bergart som ligger under den sedimentära bergarten, måste det sedimentära lagret (kalksten till exempel) vara yngre än det vulkaniska.

I Sverige finns det fossiler i avlagringar från olika tidsperioder såsom Kambrium, Ordovicium, Silur, Jura, Trias och Krita.
Tidsperioderna Jura, Trias och Krita utgör jordens medeltid, mesozoikum (252 – 66 miljoner år före nutid), som också är

dinosauriernas era. I Sverige återfinns avlagringar från dessa perioder endast i Skåne!

Fynd från Trias (252–201 miljoner år före nutid) visar att lagren, sedimenten, är bildade på land eller i sjöar. I dessa lager

har man hittat fotspår från dinosaurier! I slutet av Trias hade Skåne ett varmt och fuktigt klimat, i nordvästra Skåne fanns stora tropiska sumpskogar. Här var produktionen av organiskt material så stor att döda växter inte hann brytas ned, utan bildade tjocka lager vilka blev torvmossar och med tiden stenkol.

I området kring Helsingborg finns lager från övergången mellan Trias och Jura som visar på en händelserik tid i jordens

historia. Vid övergången till Jura inträffade en katastrof. Träd och växter dog, eldar och jordbävningar härjade och forskare tror att upp till 80 % av jordens alla arter dog ut! Spåren av denna katastrof finns bevarade i lagren och berättar för oss att ekosystemet och djurlivet så småningom återhämtade sig, men kom att se annorlunda ut än vad det tidigare gjort.

Från Jura (201–145 miljoner år före nutid) har forskare hittat lager som visar att de bildades på havsbottnen, men också

lager rika på växtfossil efter bland annat fräken, ormbunkar och kottepalmer. Intill Wallåkra stenkärsfabrik, i Rååns dalgång, finns en gammal lertäkt där spår efter den sju meter långa dinosaurien Liliensternus upptäcktes på 1970-talet.
De kanske tydligaste spåren från Jura utgörs av de vulkaner som finns synliga i centrala Skåne, bland annat i trakterna kring Röstånga och Tjörnarp. Vulkanerna är belägna i en zon där sprickor bildades vid uppsprickning av Pangea och bildningen av Atlanten. Ur dessa sprickor trängde basaltisk magma in och ut på jordytan. De synliga resterna av vulkanerna trodde forskare tidigare var själva vulkanhalsen, men ny forskning visar att det är själva lavaflödena från vulkanerna som bevarats. Vulkanerna har troligtvis bildats under en längre tid, där de flesta kan dateras till Jura (ca 180 miljoner år före nutid) men det verkar även finnas bevis på utbrott från perioder under Krita (ca 145 – 110 miljoner år före

nutid).

De lager som finns bevarade från Krita (145 – 65 miljoner år före nutid) visar att de till största del bildades på havsbotten. I

lagren, som är koncentrerade till Kristianstadbassängen (som Tykarp och Ignaberga är en del av), finns bland annat bläckfiskar, svanödlor, hajar och musslor. I de lager som bildades på land finns fossil efter insekter, fåglar, dinosaurier och blomväxter.