under kritperioden, fanns här ett varmt och grunt hav med växter och djur. Avlagringarna efter havet och dess invånare bildar det fossilrika kalkberg som sträcker sig från Tykarp/Ignaberga till Kristianstad och Bromölla.
Tidigt, troligen redan under 1100-talet började man här i Ignabergatrakten bryta sig ned i berget för att nå den användbara kritkalken. I området finns spår efter brytning i mindre dagbrott och flertalet helt eller delvis igenrasade gruvor.
I Tykarpsgrottan, den yngsta och enda gruva man kan besöka i området, började bönderna bryta kalk i mitten av 1700-talet. I slutet av 1800-talet när brytningen upphörde i gruvan hade den mer industriella kalkbrytning påbörjats ovan jord i Ignaberga kalkbrott. Här kunde man bryta större mängder kalk under kortare tid, och konkurrerade ut den underjordiska kalkbrytningen. Den mängd man bröt ovan jord på en dag motsvarade ett års brytning under jord.
Kvar i Tykarpsgrottan finns idag en 20 000 m² underjordisk labyrint med salar, gångar och hundratals pelare. Här har man sedan 1920-talet hållit guidade visningar för allmänheten. Temperaturen i gruvan är +8 °c året runt.
På vinterhalvåret är gruvan även sovkammare för ett flertal arter fladdermöss. Här övervintrar 8 av Sveriges 19 arter. De flyger ner i gruvan i oktober-november för att gå i dvala, och flyger ut i mars-april för att jaga insekter. De hänger sig upp och ner på pelare och i tak, och sover ostört tills vårvärmen kommer igen. Fladdermössen drar sig gärna längre in i gruvan vintertid för att undvika vinddrag från nedgångarna.
Hit ner, bland de mäktiga pelarsalarna, sökte sig Tage Danielsson med filmteam där de funnit ett tillräckligt mystiskt gömställe för Ronja Rövardotter. Det är också här som scener ur Kullamannen och tv-serien Snapphanar är filmade.
